tisdag 1 september 2015

Paradiset is no more...

Beslut. Inte lätt alltid det där, särskilt inte när det gäller att ändra på något som varit självklart de senaste 11 åren, men jag har lämnat Paradiset och jag tror inte att jag kommer att ångra mig.

Det är konstigare i så fall, att jag faktiskt haft både Buren och Paradiset så länge. Det är inte likt mig. Jag är rastlös på det viset och flyttade förut runt ganska mycket utan att komma till ro.

Jag har funderat fram och tillbaka över en period och det finns ju inget som säger att jag inte kan köpa mig ett nytt Paradis om jag skulle sakna…
För trädgårdsintresset har funnits där sen jag var liten och det kommer aldrig försvinna. Jag har alltså inte stängt dörren till ett Paradis, bara dragit igen den lite ett tag… För jag har någon slags tanke om vad jag vill ska hända framöver.

Egentligen är min trädgård lite för mycket för en heltidsarbetande person, men jag har älskat arbetet med den hela tiden fram till förra året. Då tyckte jag mest det var frustrerande att den är så arbetskrävande.
Att ta bort rabatter och växter till förmån för gräsmatta = mer lättskött, gör man inte utan vidare i en drygt 70 år gammal trädgård och utan grävmaskin skulle det dessutom vara omöjligt. Sen har jag själv spätt på såklart med att både plantera och odla en massa, men nu är det alltså dags för något annat. Gå vidare…




Svårast att skiljas från är vissa växter. De som jag fått eller har särskilda minnen till. Men jag startade en ”barnkammare” redan förra våren när tanken om att lämna började gro. För jag måste ha några med mig därifrån. En bit av Paradiset, kanske den bästa, ska följa med mig vidare. 


Den här Silkesnävan är jag glad att jag grävde upp. Den stod lite dumt och trångt. Nu i kruka, svarade den direkt med att börja blomma. Mkt Bra!


Mycket svårt också var att berätta för Sommarfamiljen. Men A konstaterade direkt och lite sorgset ”du vill resa mer…” och det har hon alldeles rätt i… . Vi blev fina vänner min första sommar, som också var deras första och har förblivit så. Otaliga är de kvällar vi suttit vid hennes bord och druckit te. Lyssnat på/ läst sagor när flickorna skulle sova, och sen spelat spel, ritat eller bara pratat när de blev stora nog att vara uppe lite längre. Känns så märkligt att E bara var ett år när vi flyttade in i våra stugor. Samtidigt har det gått så oerhört snabbt på något vis..


Men. Igår,nästan på dagen 11 år efter att jag fått dem i min hand,  lämnade jag över nycklarna till de nya ägarna så nu är jag tillbaka i Buren en månad tidigare än normalt och det är helt ok. Jag är också helt övertygad om att Paradiset är i rätta händer. Vad som däremot inte är helt ok, är att packa upp. Hur tråkigt som helst, men jag kan heller inte slappna av förrän alla kassar är uppackade, så det är vad jag pysslar med ikväll.

onsdag 26 augusti 2015

Föllseda´


I söndags fyllde jag år utan något vidare ståhej, eftersom jag hade släkten i Paradiset redan för ett par veckor sedan ochvisste att jag skulle sitta på ett tåg. 

1000 tack för alla gratulationer!!

Hotellvistelsen i Göteborg, var dock en väldigt fin present från Mr T. 

Det blev en runda på stan och en liten (men alldeles för stor ändå) mjukglass innan vi satte oss på tåget mot Metropolen.




Jag hade pratat med Ma och Pa innan om att kanske kunna bli hämtad vid tåget och sen äta något färdigt och så fick jag denna fina bukett!


Maten blev Thai, precis som när jag firade med familjen och vi fick en fin, men blåsig kväll i Paradiset. 

Denna vecka är mkt rörig och busy för mig. Pa opereras idag, Ma var på sjukhuset igår och vi kallar v 35 för "sjukhusveckan" helt enkelt, då vi kommer hänga där en del, främst hos Pa. Jag håller också på att packa ihop stugan, men iom att jag kan jobba hemma en del, ska det säkert gå bra detta med.




Malmö i mitt Hjärta

Igår. Jag kan inte beskriva känslan….  Paradiset ligger väldigt nära Swedbank Stadion och det är lika härligt varje gång det är himmamatch och ett ljusblått lämmeltåg strömmar dit och genar genom Paradisområdet. Dessvärre var jag inte en av dem, p g a svårt utsålt, men jag såg givetvis matchen på TV. Hos Ma på Ön och när jag sen körde hem, mötte jag samma lämmeltåg var och en på väg hem till sitt får man förmoda.


Malmö är en hyfsat segregerad stad i många avseenden och med granater och skjutningar till höger och vänster, förstår jag att skepsisen mot min älskade Metropol är rätt hög. Men när det kommer till fotbollen, står alla enade. SAMTLIGA. Jag har förmodligen redan berättat hur jag fick en klump i halsen av rörelse när jag såg MFF- Hammarby  (3-1) och detta Tifot täckte ståplats.


Erik Niva är flerfaldigt belönad sportjournalist och var som vanligt lysande i studion igår. Nu var han väl inte så pigg på att sitta där allt för länge, han ville till ”Möllan” och de andra ställde sig frågande till vad det är, men han visade dem förmodligen. Han skrev också följande i en krönika förra året, men det är minst lika aktuellt idag. Mycket viktigt och bra!

”Hela mitt yrkesliv har egentligen byggts upp runt en övertygelse om att en fotbollsklubb alltid är något större och kraftfullare än elva a-lagsspelare.
Genom åren har jag också skrivit otaliga texter om olika föreningars relation till sina lokalsamhällen, om hur ett lag kan ge styrka till gatorna och få kraft från läktarna.
Jag har alltid utgått från att en fotbollsinsats kan påverka välmåendet i en stad – och att stämningen på en arena kan påverka en fotbollsmatch.

Jag vet såklart att det finns idrottsekonomer och taktikteoretiker som tycker att jag är både grund och naiv – men jag tror verkligen att några av fotbollens viktigaste framgångsfaktorer inte ryms i vare sig bokslut eller löpvägspärmar.
Det viktigaste för MFF:s framtidsförutsättningar är inte hur många miljoner de drar in på den här Champions League-hösten. Nycklarna ligger någon annanstans.
De finns bland fansen runt Möllevångstorget, bland de gamla storspelarna inom organisationen, hos lagkaptenen som började i den ljusblå fotbollsskolan som femåring. De utgår ifrån en klubb som tagit in supportrar i klubbledningen i stället för att motarbeta dem, som gör sig aktivt närvarande i samhället snarare än att fjärma sig ifrån det.

De senaste säsongerna har MFF-killarna inte bara spelat för varandra, utan de har kämpat för hela sin klubb, hela sin stad.
Och visst kan ni hävda att det är fluffiga floskler, men då har ni förmodligen inte varit här i Malmö under hösten. Ni har knappast hört spelarna prata eller supportrarna sjunga, ni har inte sett fotbollen som presterats eller upplevt stämningen som genererats.”

Väl talat om ni frågar mig och fullt applicerbart inom alla sporter i alla städer. 

tisdag 25 augusti 2015

Göteborg del 2

Lördagen bjöd på starka 27 grader och efter frulle, tog vi först spårvagn och sen skärgårdsbåt från Saltholmen ut till Styrsö. 



Där finns inga bilar, utan man tar sig fram med golfbil, flakmoppe eller elcykel. Det är ganska kuperat, men en del kämpade på vanliga cyklar också. 


Vi gick tvärs över ön nästan och på detta klippbadet hängde vi sen någon timme.



Jag hade beställt ostbricka som stod på rummet när vi kom tillbaka efter Slottsskogen igår, men efter Kometen, orkade vi inte en smula, så den åkte med ut till Styrsö i stället. Mr T hade cider och kylväska, så det var helt perfekt! Från hotellet till framme på Ön, tog det ca 1,5 timme, vilket är helt ok ändå.


Nu spelade MFF mot Häcken och det optimala hade såklart varit att gå på den matchen, men lite p g a logistik och mycket för att Mr T inte ville gå på match, lyssnade vi istället på radion och i efterhand är jag ändå rätt nöjd att inte varit på plats. Så bedrövligt av MFF att inte ta 3 poäng…

Ja, ja helgens absoluta höjdpunkt i form av Metallica- konsert närmade sig och på  vägen hem från Styrsö, stannade vi först till vid Centralen för att säga hej till annat löst folk som också skulle på konserten och sen vid Ullevi för att jag eventuellt skulle kunna ekipera mig. Vilket jag gjorde, eftersom det fanns riktigt snygga tröjor. Här var det meningen att det skulle synas, men resultatet blev istället helgens kanske sämsta bild. Fast rolig ändå på något vis.


Sen skulle vi äta och hamnade på Berzelius, där vi först övervägde Metallica- menyn, bara för att liksom, men 3 rätter är för mycket mat för mig och även för Mr T, så tillslut beslöt jag mig för en  vanlig varmrätt. Roligt var ju att @anclaine och @linda_gunnarsson (insta) med dotter M klev in just där så jag fick sagt hej till dem. Jag visste ju att de var i Gbg av samma anledning som jag, men det var drygt 63 000 (!!!) andra också, så sannolikheten var väl inte jättestor att vi skulle springa på varandra..


Vid Heden finns också kanske Göteborgs finaste balkong. Jag minns att jag gått förbi den förut när vi varit i krokarna.


Innan konserten, gick vi till Dancin´Dingo. En av flera källarpubar runt Heden, där jag fick fel drink, men den var läskande och god, så det gjorde inte så mycket. Hela Göteborg verkade vara ute även denna kväll och stämningen var Metallica- hög överallt.


Sen drog vi oss till Ullevi och förbandet hade precis spelat klart när vi kom in. Mkt Bra, det var inget någon av oss var intresserad av i alla fall.


Väldigt mycket folk alltså och helt perfekt väder med drygt 20 grader vid 20- tiden.


Konserten, vad ska man säga? Ullevi är i mitt tycke den perfekta scenen och när det är så otroligt mycket folk samlade av en och samma anledning, kan det bara bli bra och det var det också. 


Bäst: Sad But True, Fade to Black…mkt svårt att välja faktiskt.
Sämst: Alltså. Ljudet de första 4-5 låtarna. Bedrövligt ju!
Saknat:  Hade gärna hört ”No Leaf Clover” men det blir klart inte detsamma utan stråkar, så jag hade egentligen inte räknat med det.
Mest Otippat: Att få Pink Floyd- vibbar mitt i alltihop när laserstrålar och animerad film fyllde arenan. Skum känsla…
Fråga: 25-30 vitklädda fans (?) uppställda som en kör på scenen. Vad i all världen fyllde de för funktion?
Betyg: 4 Flipfloppor. 

Betyget hade blivit full pott om ljudet varit bättre, om de inte ”slarvart bort” några låtar och om de haft liite mer känsla. Det kändes lite som en dag på jobbet för dem även om de förklarade sin kärlek till Metallica- familjen de hade framför sig. Setlisten var det däremot inget som helst fel på!


måndag 24 augusti 2015

Göteborg del 1

Att inleda första jobbeveckan med endast 4 arbetsdagar var lagom. Jag och Mr T for nämligen till Göteborg i fredags. Främst för att gå på konsert då.

Rummet stod klart och vi kunde checka in direkt. Gothia Towers var bokat, som i stort sett varje gång vi varit i Gbg och vi hade flyt med att få bo i det nya tornet på 16:e våningen, där vi såklart hade magnifik utsikt.





Även över den nya poolen, som är belägen utanpå fasaden 50m över marken och utrustad med bl a glasbotten. Nu är jag inte höjdrädd, men det är mkt tveksamt om jag satt mig i den.


När vi konstaterat att vi bodde perfekt och bytt om lite, for vi till Slottskogen. Vi hoppade av vid Botaniska trädgården, där vi fikade på räkmacka och njöt i fulla drag. Himla härligt ställe, där jag inte varit förut.



Själva Slottskogen var jag ju i förra året och då på WOW med Fiona. Nu höll de som bäst på att röja det sista efter årets version, men parken är mycket stor och vi tog en annan väg.
Det finns några dammar där och vi tänkte fåglar, men den första innehåller ett gäng sälar, som simmade omkring och verkade njuta av solen de med.


Vid nästa damm finns  Humboldtpingviner. Knappt 60cm höga och otroligt snabba och smidiga i vattnet. Not so much på land, dit de på en nästan given signal, vaggade fram för att få mat och i samband med det, fick vi lite information om dem också av djurskötaren. De är en av 4 utrotningshotade Pingvinarter och lever främst i Sydamerika. De är därför helt nöjda med vårt klimat och behöver alltså inte is och kyla. 2 ungar och 26 vuxna finns i Slottsskogen.


När de käkat färdigt, går de upp på land igen och putsar sig. 


Ungen som fick vara med de vuxna, var nästan sötast av dem alla. Lite förvirrad sådär…


Sen gick vi en bra runda till och minsann blev det en liten fågel i form av en ung Rödhake. Mkt bra!


När vi återvänt till hotellet, duschat och druckit lite vin, åkte vi till Kometen. En av Leif Mannerströms krogar, där vi åt även sist vi var i Gbg.
Inledningsvis hembakat bröd. Det grova är små, små portionslimpor liksom och smöret är hemkärnat och smaksatt.

Jag tog Wallenbergare med potatispuré, franska ärtor, rårörda lingon och Calvadossky. Det var så galet gott! Mr T tog schnitzel, som serveras på extra stora tallrikar av förklarliga skäl. De är enorma. Servicen är utmärkt och att få tillbehören tjusigt serverade vid sidan av, är nästan halva upplevelsen


P g a jättemätta, promenerade vi sedan hem i den helt underbara, ljumna kvällen. Vid teatern hade några raggarbilar ställt upp sig och visst var där en hel del fina. 


Den här typen gillar jag mycket.


Kvällstid är pariserhjulet upplyst och det är mycket imponerande måste jag säga! 


Och med den utsikten, avslutades första kvällen.

torsdag 20 augusti 2015

Finbesök & Fotboll

Vilken underbar dag det var igår!
Solen sken, blåsten hade lagt sig och jag fick tvättat, trots att jag bokat fel. När jag hängt upp tvätten kom kanske det finaste besök jag haft på hela sommaren.

Säg hej till Labradoodle- valpen Dobby. 


En ”teddybjörn” som en av mina äldsta vänner köpt. Jag trodde nästan inte han var på rikigt!


Särskilt inte när det märktes hur väluppfostrad han är redan.

Han förstår ”sitt”, ”ligg”, ”stanna” och säkert mycket mer. Kommer när man kallar och är inte alls så ostyrig och okontrollerbar som en valp kan vara.


Vi åt glass i stora lass och pratade ikapp oss om vad som hänt sen sist såklart. Dobby fick en båt och letade upp lite pinnar som var topp att gnaga på.
JAG VILL OCKSÅ HA EN DOBBY!!


När jag sagt farväl till dem, hade fotbollen precis börjat och det verkade verkligen barka rent åt skogen, då Celtic ledde med 2-0 efter 10 minuter, men när slutsignalen ljöd, stod det 3-2 och CL- Drömmen för MFF lever i allra högsta grad. Det räcker faktiskt med 1-0 till MFF i returen på Tisdag och det är på intet sätt omöjligt.

Förutom spelet från båda lagen, imponerade klacken som vanligt. För ”Paradise” tar 60 000, Celitcs supportrar är legendariska och ändå hördes MFF- klacken mer än vid målen.

Sen blir jag alltid gråtmild när jag ser Åge Hareides rena, skära lycka när det blir mål och när 3-2 kom på stopptid, skrek jag rätt ut tillsammans med honom.


Det var också ”poetic justice” att just Berget fick göra båda målen. Han som spelat och ratats av Celtic. Mkt Bra! En Celitc- supporter som tycker att Berget var särskilt usel när han spelade för dem, lovade att tatuera hans namn på skinkan om han gjorde mål. Det blev 2 st. En tatuering på varje då kanske?


När detta publiceras, är jag på Malmöfestivalen och ser i nämnd ordning Matthew E White, Weeping Willows och slutligen Sophie Zelmani. Det sista lite osäkert dock, eftersom jag har en hel del att rodda med. I morgon 09,05 är det ju meningen att jag ska sitta på tåget till Göteborg och jag har inte ens tänkt på vad jag kan behöva ta med mig. 


onsdag 19 augusti 2015

Sensommar

De blommar nu. Höstanemonerna… vilket innebär att trots vädret är på topp (om det bara kunde sluta blåsa) är den värsta årstiden snart i antågande. Obönhörligen.


Särskilt under köksfönstret ihop med den fina blå i lådan, blommar de ljuvligt.

 

Så skir men ändå tålig. De går dock inte så bra att ta in och sätta i vas. Då vissnar de för det mesta ganska snabbt.



Jag stoppar dock huvudet i sanden gällande hösten och packar istället shorts och bikini för en långhelg i Göteborg med Mr T.

Framförallt Metallica står på schemat. Lite otippat gällande mig kanske, då det inte är min favoritgenre, men just Metallica har jag alltid gillat och velat se, så det ska bli fantastiskt!
På ett fullspikat Ullevi, längtar redan...



Planen är att vi ska ta oss ut till någon Ö också och kanske t o m ta det sista doppet för säsongen i Sverige.


Men. Idag är det bara onsdag och vi åker först på Fredag. Så jag tvättar och väntar med spänning på MFF- Celtic som jag dessutom kan se på TV. Mkt Bra!

lördag 15 augusti 2015

Ungar

En massa roliga aktiviteter har det varit och fler kommer det att bli, fast jag börjar jobba på måndag.
Det har dock inte hindrat mig från att fota en fågel då och då.

Den här Blåmesen och Talgoxen har tillsammans med en 6-8 kompisar, roat mig mycket i Paradiset den senaste tiden. Ungar båda två.





Häromdagen var jag på Ön och där hade jag ungefär 2 sekunder på mig att fånga denna Lövsångare, som jag är nästan helt övertygad om är en unge den med p g a färgen.


På kajen flög svalorna som vanligt och jag tror även detta är en unge, eftersom den ihop med ett gäng andra vilade sig emellanåt och var väldigt oskygga.


Nu väntar sista avsnittet av "Indian Summer" som jag sett mestadels på Play när det passat, men sista delen blir alltså "live" på TV. Mkt Bra!