tisdag 27 januari 2015

Rapport från Paradiset

Vi ska tydligen ha sol och fint väder max 1 dag/ vecka nuförtiden. Den dagen inföll förra veckan i söndags. Så jag och Ma körde först ut till Paradiset för att kolla läget och mycket riktigt blommade de första hybridsnödropparna, precis som vi gissade på. Det kändes nästan som vår i luften och jag vet att Blåmesen övervintrar, men tog det ändå även den som ett litet vårtecken.



Inga möss har härjat runt där inne, blommorna på verandan verkar leva och förutom att en kruka med en jättestor murgröna vält och spruckit, såg det bra ut. Den här lilla snön vi fick på lördagen, smälte undan under dagen.


Solen strålade alltså och vi körde därför till Pildammarna och gick varvet runt. 



Vi var inte precis ensamma. Överallt människor som njöt lika mycket som vi av solen. Mkt Bra!



Lördag verkar vara den dag denna veckan då vi kanske får se solen, så en tur tillbaka dit är väl inte en omöjlighet tänker jag. Mycket fåglar att titta på och fota om man nu känner för det…


Idag? Lika grått och regnigt som vanligt...Go´Kväll

måndag 26 januari 2015

Konsertdags

Konsert en söndag är inte optimalt, men det vore märkligt och sannolikt ogenomförbart att be dem flytta bara för att JAG ska upp tidigt och jobba, så det var bara att pallra sig iväg till KB i Metropolen.

Förband var den här rara yngligen vid namn Anthony Comb. Han ska jag nog lyssna in mig på lite mer, för det var riktigt bra!


Justin Townes Earle var huvudakt. Jag har nyligen gjort hans bekantskap och bara hört en skiva och några låtar till, så det var spännande. Att han är underbare Steve Earles son visste jag, men det är ju inte någon garanti för att det ska bli bra.


Det första jag reagerade på var märkligt nog att han är lång. Alltså JÄTTElång. Det syns kanske inte så bra, men hans ben....jättelånga! Han var charmigt förvirrad, bjöd på sig sjäv och verkade ha minst lika roligt som vi i publiken. Han har varit här förut en gång för två år sedan, men då visste jag inte vem han var.


Typisk Americana sing n´songwriter, som f ö delat långvarigt drogberoende med sin far (båda nyktra sen länge) men också förmågan att fånga publiken inte bara genom musiken, utan med väldigt underhållande mellansnack. Dels om låtarna "detta är en ny låt, men å andra sidan är nog de flesta nya för er" men även anekdoter från släkten, tidigare spelningar och om människor han mött genom åren.


Bäst: Mama´s Eyes. Där han sjunger om att han på gott och ont är sin fars son, men han har sin mammas ögon. Vackert!
Sämst: inget var riktigt dåligt, men hela bandet på scen hade inte skadat, trots att Paul Niehaus var lysande på steelguitar
Saknad: Ingen tror jag...det var slutsålt 
Mest Otippat: Att Mr Förband var så bra att han kunde "stått för sig själv" och klarat det galant
Fråga: Vad är det här med att sitta ned? På KB står man upp. Nytt, märkligt koncept, men kanske önskemål från artisten i fråga..
Betyg: 3 Starka Flipfloppor. Hade jag lyssnat mer på honom innan konserten, hade nog betyget förändrats.

tisdag 20 januari 2015

Inspiration

. Det här snöblandade regnet vi har idag, har i fall inte jag beställt, den saken är klar. Verkar som Skåne (södra?) snart är det ända ställe i hela landet som inte har snö…alla

Ja,ja. Det har varit bra dagar, så jag ska inte klaga. I söndags blev det så familjemiddag hos Ma och Pa. 


Ljuvliga Ranunkler på bordet och Boeuf Bourguignon med tillbehör på tallriken. 





Sen ett gäng kakor och Ottoglass. Ottoglass är i särklass den godaste glassen jag vet, inkluderat ”finmärkena”. Särskilt Päron/ choklad är god. Mangosmaken hade jag inte provat innan, men den var väldigt fin den med. En bra söndag såklart.



Igår åkte jag med Mr T till hans by för att först äta och sen höra UNDERBARE Brutus Östling ödmjukt och väldigt underhållande berätta om sina bilder. Frikostigt och ärligt delade han också med sig av tips och tricks för att få de där sköna bilderna som inte alltid behöver vara så komplicerat som man tror att åstadkomma. Säger han….

Kollar man hans blogg, innehåller senaste posten sjukt bra bilder från Sweden Rock 2014.” Det är ingen större skillnad på att fotografera fåglar och heavy metal.” Det var i alla fall på alla sätt otroligt inspirerande. 


Sen blev det lite prat och boksignering. Jag fick med mig hem den bok han 2009 fick Augustpriset för. Mkt Bra! 



Mer bra igår var att Sara Sjöström fick Jerringpriset., samt att det när jag kom hem på kvällen, stod en bukett Ranunkler på bordet. Föräldrar alltså….man blir ju glad!

Jag älskar Ranunkler t o m ännu mer än Tulipaner, värsta vårkänslan direkt ju!


Idag har  brorsdotter L gjort mig fin i håret. Mkt Bra! 

söndag 18 januari 2015

Utflykt

Igår for jag och Mr T till Måkläppens naturreservat. Ett ställe jag länge velat till, men det har liksom inte blivit av. Och vilken tur vi hade. Hela veckan har det varit grått och regnigt, så även idag, men igår strålade solen från en nästan molnfri himmel.


Det var bara möjligt att gå längs stranden fick vi information om av ett par vandrare vi mötte som redan gått 6 kom men fått vända p g a allt vatten. 


Så vi gick längs strandkanten ut mot reveln. Bra blåsigt och det gäller att klä sig rätt, både på fötterna och kroppen, för det tar ca 1,5 timme att komma ut. Det är 12 km enligt hemsidan.



Skarvar, eller "Ålakråkor" som de kallas i alla fall i Skåne, är rätt häftiga och jag fick se en hel flock, men bara på håll tyvärr.


Framför oss var det kanske 10 personer, men ett helt lämmeltåg bakom oss. Undra på! Är det bara tillåtet att gå ut 3 månader/ år så gäller det att passa på när solen är framme.


Klungan af människor står så långt ut vi kunde komma, eftersom det var så mycket vatten. Hade vi haft gummistövlar, kunde vi fortsatt åt vänster och förmodligen sett ett gäng sälar,  Både Knölsälar och Gråsälar hänger här tillsammans med en del lite mindre vanliga fågelarter.


Så lite besviken var jag när vi vände tillbaka igen. Men som på beställning dök det upp en säl på s a s fel sida. Faktiskt såg vi ett ögonblick ännu en och de är ju bara för söta! Många bilder blev det men inte bättre än såhär gällande sälarna i alla fall.


Ja, sen fikade vi och for vidare till ett av Mr T önskat ställe. Rätt mör i benen kan jag säga. Idag har jag emellertid inte den träningsvärk jag trodde jag skulle ha. Mkt Bra!

torsdag 15 januari 2015

Jag & Egon

En helg är ingen bra helg om jag inte spenderar ett par timmar utomhus. Så är det bara. Jag måste verkligen, verkligen vara sjuk om jag ska vara inomhus en hel dag. Visserligen kan jag kolla en serie avsnitt efter avsnitt efter avsnitt under filten i soffan utan några som helst problem. Mer än att jag måste ha varit utomhus först. I lördags var jag ute ca 15 minuter p g a Egon.

Så i söndags längtade jag verkligen ut. Problemet var bara att Egon inte behagat lämna Skåne. Skit i Egon tänkte jag, det värsta skulle ju vara över och efter att Mr T anlänt och vi kollat Tour de Ski, begav vi oss till Gröna Räcket.


Jisses säger jag bara. Inte bara det att det blåste så att man liksom inte kunde andas om man stod på fel håll, det var otroligt högt vatten och båtarna skvalpade omkring som om de var gjorda av frigolit. Kanske pga vädret, planen flög ovanligt lågt också..


Det man ser nedan, förutom vågorna, är den nordligaste delen på Ön, mittemot Gröna Räcket alltså och det var ett bra tag sedan jag gick ut där, så det blev nästa stopp. Solen kikade fram emellanåt och bortsett från blåsten, var det ganska skönt. 



Jag hade flera lager på mig, både på benen och överkroppen och frös inte på en fläck faktiskt. Bra att veta, eftersom en lite längre utflykt är planerad på lördag om vädret tillåter. Däremot domnade liksom ansiktet bort ganska snabbt. 


Jag har nog aldrig sett havet så rasande någon gång. Vågorna piskade långt upp på land och särskilt nära kunde man inte gå om man inte ville bli dyngsur. Ja, sen när vi var nästan framme , var det bara att konstatera att allra längst ut på spetsen gick det inte att gå. 


Jag kunde knappt stå upprätt där jag var och det skulle varit väldigt dumdristigt att gå länge…


Sen tog mitt batteri slut också. Men vi gick s a s bakvägen tillbaka för att Mr T ville se svanungarna och minsann var de på plats.  Hela Ön runt alltså. Något man normalt sett nog klarar av på  max trekvart skulle jag tro,  men då får det vara bättre väder. Go´Kväll

onsdag 14 januari 2015

Tisdagsträff

Igår träffade jag två av mina äldsta vänner. Tror att jag var 7år och de var 8 när vi lärde känna varandra.  Det var ett tag sen vi sågs nu, särskilt en av dem har jag inte träffat på oförskämt länge, så vi hade såklart en del att gå igenom och valde att göra detta över ett glas vin och pizza på Ciao.
Sist jag var här och åt, var det högsommarvärme och då var vi ett gäng som satt på uteserveringen och njöt. 


Det är kanske inte det ultimata uteserveringsvädret just nu och den är dessutom inte på plats, så p g a komplicerat att sitta ute, satt vi inne i värmen


Himla trevligt ställe måste jag säga. Just att där är varmt, spelar förstås stor roll för mig som är så frusen, men om man bortser från det, är maten vällagad på fina råvaror. Personalen är trevlig och precis lagom uppmärksam. Sen har de en skitfin toa också. Det är faktiskt viktigt!


Pizza är det sällan jag blir sådär sugen på men ska jag äta det, ska det vara såhär. Eller himmagjord... 


Efter drygt 3 timmar, skiljdes vi åt och i alla fall jag var väldigt nöjd med kvällen. Särskilt att det var mitt i veckan. Man behöver lite roligheter mitt i veckan också


Idag har det regnat, haglat och singlat ned snöflingor stora som pälsmössor, men det lade sig inte. Bryr mig endast om hur vädret blir på Lördag. Då är det dags för en utflykt jag velat göra väldigt, väldigt länge. Go´Kväll

söndag 11 januari 2015

Familjen Svan

Tror det var Trettondagen jag trots himla tråkigt väder, gick ned till havet för att liksom röra på mig och för att kolla om Svanungarna möjligen var i krokarna.

Jodå, familjen var på plats. Det är 5 ungar, men en kom lite på efterkälken p g a putsade fjädrarna. Sist jag fotade dem, var de alldeles grå och bilderna såg nästan svartvita ut.


Nu har de nya fjädrar och snart kommar man inte kunna skilja dem från föräldrarna.


Det är inte alltid ungarna får överleva, så att ha kunnat följa dessa sen de var små, har varit väldigt roligt


Åh, de ser så mjuka och fluffiga ut. Gillar egentligen inte dem, de känns lite opålitliga och lömska, men lite på håll går det ju bra.



Totalt grå dag var det alltså, men ändå hyfsat dramatisk himmel. 





Det blåste inte så farligt heller och fler än vad man skulle kunna tro var ute och promenerade. Mkt Bra!


Känner mig lycklig varje gång jag är vid havet nästan oavsett väder. Minns att jag och min bästis sen barndomen, ofta gick ned på vintern och satt på T- Bryggan för att avhandla de tonårsproblem man alltid tycktes ha. Man tänker bättre vid havet på något vis, det tycker jag fortfarande. Go´Kväll