L

onsdag 30 september 2015

Matchdags!

Åh, jag önskar er all lycka, detta är stort! Kom igen nu, MFF i mitt himmelsblå hjärta!




Bloggtips

Kanske har jag nämnt Jens Lennartsson förut, men det skadar inte att tipsa om honom igen, han skrivet så otroligt bra, roligt och intressant. Här kommer hans senaste inlägg. En tankeväckande frågeställning oavsett om man fotar som levebröd eller som hobby.  Personligen tycker jag den även handlar mycket om hur man ser på sitt liv…lever man för sig själv eller andra?

Och ja, jag får lov att publicera detta
Och ja, jag hade lätt tagit bilden, fast det bara är en hobby för mig.

http://www.thezenphotographer.com/


“IF YOU WERE THE LAST PERSON ON EARTH, WOULD YOU STILL TAKE A PHOTO?

Imagine yourself strolling down the streets of a tiny town in Cuba. You’ve got your camera around your shoulder and the sun is slowly setting, allowing the late light to paint beautiful patterns on the worn walls. You pass by an open-air restaurant where all the tables are set and it is empty of people. The wind has made the table cloths move so much that half of the glasses have tipped over and some of the plates have fallen to the ground. A huge tree branch is hanging over the setting, the longest twig with its huge green leaves is just touching the middle table. The sun shines through the leaves, creating lines in the swirling dust.

It is a simple but impressive setting. This is the kind of photo that would get loads of likes on your Instagram account. Or be perfect as an opening image for a magazine. Or, with the right post-processing, probably sell very well in a gallery.

Your arm is about to pick up the camera. There is just one thing. You know for a fact, that you are for sure the very last person on earth. There are no other humans alive.

Would you still take the picture?

I believe the question is one of the most important ones to answer as a photographer. It tells you whether you work and play for yourself or want to be seen as great in the eyes of others.

You go through different phases as a photographer. Usually, when you realize that you have a love for photography, you just play. There is no one that steers your camera in a specific direction, other than yourself. You decide what to take photos of, without any larger goal in mind.

Then, you start to sell your work. You find the first client that is willing to pay - good or bad - for a few of your photos. And then you find another one. And then another one. Suddenly, you are able to make a living on your passion. And somewhere along this road, things start to change. Your focus started to shift from taking pictures of what you love, towards taking pictures that other people will probably love.

But if you want to be able to call yourself an artist, you need to work towards shooting for yourself, not for others.
It’s a good thing though (at least for a while). Working for others will teach you a lot about how the business works. And you could continue to work for others, for the rest of your career. You would be able to call yourself a photographer. But if you want to be able to call yourself an artist, you need to work towards shooting for yourself, not for others.

”Clients” is not limited to just magazines and agencies. In the ”new era of photography”, your clients could as well be your thousands of followers on Instagram or the readers of your newsletter. It is easy to make a living on your passion nowadays. Yes, I said that it is easy to make a living off what you love, you just need to believe it and never stop working towards it.

Whoever your clients, customers or followers might be, they like you because of what you do. And you need to stay on track at all times, making sure that you do not shoot for a result that you think as many as possible will like, but to shoot whatever feels good in your stomach!

In a world where everything circles around collecting the affection and appreciation of others, it is not an easy task to do what you love exactly as YOU like it. In a time where everything is social and the only way to win life is to make as many people as possible interact with you.

Do you work solely for your own pleasure? Or are you chasing the confirmation and likes of others, altering your photos towards what you think people will like? Do you take pictures just because you love the sound of the shutter or do you do it because you can’t wait to hear the notification sound on your phone, saying that someone ”liked” your shot?

You probably didn’t sit down at one time and decide that ”I will try to find motifs and compositions that as many people as possible will like”. It is not your fault. In the same way that camera manufacturers (or any kind of company) is trying to tell you why buying their product is essential for your continuous living on this planet, social media companies are doing everything they can to make you spend more and more time on their platforms. So it is really easy to get caught up.

Not only does the urge to please other take up a lot of focus from your work, it also takes away a lot of time. You feel that you’ll have to spend hours on blogging, tweeting, instagramming and so on. Time that could be more wisely spent on producing a larger body of work.

What is happening nowadays is the same thing that has been a struggle for photographers since the advent of the camera. The fight between working commercially and working artistically. Money or passion. It’s a fact that you need some kind of income to survive and to be able to do what you love. Before you are an established photographer, you will have to adapt to the magazine or the other clients that you are shooting for, in order to produce what they are expecting.

You have a vision. You have a unique way of seeing everything around you and of creating your photos.
I’m a photographer and I have the opportunity to work with what I love. And within that work, I can do it exactly as I like it. I work towards being able to go out every day, and take pictures of exactly what I feel like taking pictures of. Editing them exactly as I want. And then, it is just a question of finding the audience that loves what I do.

You have a vision. You have a unique way of seeing everything around you and of creating your photos. It might not be fully developed yet (it will never be, actually). You should nurture it by listening more to yourself and less to others. Do what YOU want, every day, or at least a part of every day.

So, imagine you are the last person on earth. Would you continue to take photos or is everyone that you shoot for gone?”


HÄR hittar ni honom, kolla under archive och bli fast i timmar ;)

måndag 28 september 2015

En helg med sol

Ska hösten vara som nu i helgen, är jag beredd att omvärdera denna årstiden. Helt vindstilla, varmt och knappt ett moln någonstans. Mkt Bra!

Så i lördags morse var jag en sväng i Kungs- slottsparken. I stort sett inga människor mer än några få som var ute med sina hundar. En Skarv satt i toppen av ett träd och torkade sina vingar. Lite Jesus- likt på något vis.. 


Efter ärende på byn, var klockan ändå bara strax efter lunch, så jag gick ned till havet och var ute i 3 timmar, helt underbart!

Rödstjärtarna är ännu kvar och de här är unga Svarta Rödstjärtarna var inte allt för skygga. Hur söta?



Kvällen spenderades med släkten och firande av fina brorsdotter T, som fyllde tonåring. God mat och fina tårtor som vanligt.


Igår for jag och Mr T med matsäck och kameror på tur med mål Vombsjön, där jag aldrig varit. Vi spanade naturligtvis efter fåglar och strax utanför stan stannade vi till för att titta på otroliga mängder fasaner. Kanske 40-50 st som hängde på en åker. Nu blir de tydligen matade där, så inte så konstigt att de samlas, men rätt roligt att se så många på en gång. Morgondimman gjorde det hela ganska magiskt faktiskt.



Nästa stopp blev Häljasjön, där vi fikade och tittade ut över sjön som låg i stort sett spegelblank.


Vid Vombsjöns parkering, hördes ett svagt knackande och det var minsann en Hackspett. Långt inne i skogen, därav oskärpa, men roligt att se den i alla fall.


Sen såg vi ganska omgående en Glada. Där är riktigt fint vid sjön och en del människor som faktiskt badade och det kan jag nog också tänka mig. Nästa sommar om det blir tillräckligt varmt, inte som det är nu!


Till slut vände vi hemåt och jag fick se de Rosa (till förmån för bröstcancerfonden) ensilagebalarna live. Kändes fint och det är en perfekt rosa nyans dessutom.


På kvällen bar det iväg igen, men nu till Lund, för konsert med ”Greate Lake Swimmers”. Ett band från Kanada, som inte är så värst kända här, men som hållit på ett bra tag och verkligen förtjänar mer uppmärksamhet. 


Otroligt bra och perfekt avslutning på helgen, fast det blev ganska sent. I morse var jag dessutom uppe och kollade månen, så något mör idag faktiskt… Go´Kväll

torsdag 24 september 2015

5 dagar i Kroatien komprimerat

Då är bikinin undanstuvad för detta året. Senast jag använde den var ändå i förrgår, då jag och Fiona plaskade omkring på Zlatni Rat, den berömda stranden på Bracs södra sida.


5 dagar i Kroatien är över och jag ville tillbaka direkt när jag vaknade i morse. 5 dagar på Brac är bättre än 0 dagar, jag klagar inte så, det är bara det att det definitivt var höst jag kom hem till. Liksom krispigt och klart i luften, som de som gillar hösten, brukar uttrycka det…. och det är ju inte min bästa årstid om man säger så.


Hur som helst, har vi haft det topp. Lilla byn Postira var väldigt charmig….


  


Utsikten från terassen var också bra. Precis nedanför poolen finns klippbadet som var vårt ”hemmabad”, men där hängde vi faktiskt bara första dagen.


 

Vi har badat mycket i det osannolikt härliga vattnet….





Vi har ätit mängder av god mat….




Och druckit en hel del gott också….



Här ser man t ex vad jag kallar ett GLAS vin och just detta dessutom producerat av den restaurang vi åt på.

När detta publiceras är jag på kundkväll på Malmö Live. Det är inte så dumt det heller!

fredag 18 september 2015

Semesterdags

Förra året for vi till Mallis. I år blir det…..ja, Kroatien.
Det framgick nog med all önskvärd tydlighet hur bra jag gillade Kroatien när jag och Mr T var där i Maj. Fiona har också varit där förut, men ingen av oss har bott på Brac, där vi nu ska bo i 4 nätter.


I den lägenhet som brorsan m familj alltid bor i. Han fixade med det åt oss och det ska även stå en taxi först vid flygplatsen som tar oss till färjan från Split till Brac och sen en annan i Supetar på Brac som ska köra oss till boendet. Mkt Bra!

Den lilla byn heter Postira och såhär ser det tydligen ut.

bild från internettet
bild från internettet



Vad som mer händer, har jag ingen aning om , men att vi någon dag kommer att åka över till andra sidan ön där  Zlatni Rat ligger, är nog ganska givet. Det var en riktig höjdare, men inte riktigt samma under högsäsong säger brorsan, då stranden är mer än fullpackad



Ja, sen ska vi äta en massa god mat också.
Så i morgon bitti, inte fullt så tidigt som i Maj, far jag iväg igen till ett förhoppningsvis soligt, härligt Kroatien. Can´t Wait!!

måndag 14 september 2015

Helgen som gick

Helgen som gick blev nästan som planerat. I lördags gick jag och Moster en sväng på stan, sen åt vi helt underbar lunch med Ma och Pa på Limhamns Fiskrökeri. Jag åt Vallenbergare på Lax med brynt smör, Lingon och syltad
Fänkål. Otroligt gott! Sen blev det snabbfika på Ön för min del, då jag sen skulle på match. 


Solen lös från en nästan molnfri himmel och det räckte med T-shirt där vi satt i solen. MFF mötte Elfsborg och matchen slutade tyvärr bara 1-1 men andra halvlek var mycket underhållande och Marcus ”Supermackan” Rosenberg gjorde 2 (!!) nästan identiska cykelsparkar, som träffade ribban. Har aldrig sett något liknande….


Söndagen blev däremot inte alls som det var tänkt. Jag blev inte klippt på morgonen p g a sjukdom och eftermiddagsmötet blev inställt. Dessutom regnade det lite otippat på förmiddagen, så jag plockade istället upp den sista kassen från Paradiset.
Sen klarnade det upp och jag tröttnade plötsligt på att vara inomhus, så jag gick ned till havet. Vinden var varm och det slutade med att jag gick i 3,5 timmar


. På vägen såg jag en hel del fina fåglar, bl a en Sparvhök som flög upp precis framför ögonen på mig, men jag var inte beredd, utan fick fånga honom när han landat en bit bort istället


Såg också en del Stenskvättor och fick äntligen en någorlunda bild på den Svarta Rödstjärten, som f ö är Malmös Kommunfågel.


Träffade också på en flock Sädesärlor i olika åldrar. De samlar ihop sig nu för att dra söderut, liksom många andra arter. 





Så det blev en riktigt bra dag i alla fall. Enda dilemmat är att jag verkligen, verkligen måste bli klippt innan fredag, men det ska väl gå att lösa tänker jag..
När detta publiceras, är jag och Mr T iväg på tur. Husie Mosse först och sen Bunkeflo/ Klagshamn. Fortfarande ljust tillräckligt länge för att hinna en sväng efter jobbet. Mkt Bra!

fredag 11 september 2015

Fånga dagen....eller nå´t


Det finns solnedgångar…och så finns det solnedgångar som i Onsdags, fast de är ju inte så vanligt förekommande här. Grejen med Onsdagen är att det var exakt stilla, vilket inte är så vanligt i Skåneland.


Morgonen var kylig, men på kvällen var det starka 18 grader och strålande sol. Mycket nöjd med det och därför körde Jag och Mr T till  Skanör/ Falsterbo direkt efter jobbet  för att kanske se en och annan fågel, njuta av havet och en, som det verkade bli,  riktigt fin kväll.


Så efter en lång runda runt hamnen i Skanör, där vi bl a såg Gluttsnäppa och Kustsnäppa, och Tornfalk (förmodligen) körde vi till fyren i Falsterbo. Där fanns mest mygg, men det är otroligt vackert och förutom ett gäng golfentusiaster, var vi ensamma. 



På hemvägen, stannade vi i Höllviken och åt på Märtas by the sea  Läget på den restaurangen är helt ok. Minst sagt!

Det här är vad vi såg och trots att vi valde att sitta inomhus, hade vi samma tjusiga utsikt under måltiden. Som f ö var alldeles utmärkt. Och nej, jag har inte redigerat bilderna.





Märtas kör samma koncept som en hel del restauranger nuförtiden. Välj ditt protein för sig och tillbehör för sig. Passar mig utmärkt och jag tog Tomat- mozzarellasallad och Bea till min grillade Entrecote.
Eftersom ingen av oss varit där förut, vädret alltså var toppen och allt detta på en Onsdag, kändes det på allvar som semester! 


Varje kväll denna veckan, utom igår då det var kundkväll hos Granit, har jag varit vid havet och det utan att känna någon stress över häckar som måste klippas, gräs som måste höstgödslas eller annat Paradisrelaterat fix och jag måste säga att det känns rätt skönt!

Solen går ned 3 minuter tidigare för varje dag som går, så jag tänker det gäller att ta vara på kvällarna. Innan man vet ordet av, är det mörkt när klockan ringer på morgnarna och lika mörkt när det är dags att åka hem från jobbet. 



Helgen är också fullspäckad med roligheter. Ikväll väntar jag t ex på att Ölands- moster ska ringa så att jag kan köra och hämta henne på Malmö Arena. Life is good för tillfället!